kort berättelse om olyckan.
Alla vet ju redan, men alla som inte vet så är de jag och .... som va med i bilolyckan i torsdags natt.
tänkte jag skulle berätta lite så slipper alla fråga hela tiden. Vi va påväg hem från hultsfred och dom skulle köra hem oss för vi skulle hem och sova. vaknade av att vi körde väldigt fort och att hela bilen sladdade till och vände sig om, och att jag hörde ljudet av hjulen som knisslade på vägen. sen att jag vaknade och låg på gräsmattan och de första jag gjorde va att röra tårna och fingrarna så jag inte hade blivit lam eller något liknande, och att jag va i chock. Jag försökte se mig om och se hur alla andra mådde. jag landade på rygg och kollade ovanför mig och där låg patricia, och såg att hon rörde sig och att hon. Bilen såg jag inte. Sen att jag försökte lugna ner mig och att crille kom och ambulanserna som försökte prata med mig och säga vart jag hade ont, och kände mig i huvet och att jag blödde och att jag hade ont i knäet. Sen fick jag panik och började gråta och skrika för jag inte hade fattat vad som hade hänt..
I ambulansen försökte gubben lugna ner mig och pratade med mig. sen när vi kom till sjukhuset så fick jag åka upp till röntgen och allt va som de skulle. ett korsband eller ledband hade gått av i knäet och bulor i huvet och ont från halva ryggen upp till huvet.
Dom sa att jag hade änglavakt för att jag har inte ett ända sår på mig förutom ett litet på ryggen och ett på rumpan. Men när jag skulle få av mig kläderna så hade jag masssor av glassplitter i kläderna så hade skurit upp händerna av allt glas. så de syns inget på mig förutom att jag haltar på mitt ben. Till skillnad från patricia. men de tar jag inte upp här. men de va värre med henne för hon och fidde satt på högersidan av bilen. Och hade vi haft bälte på oss hade de gått sämre för oss så de va ren tur att vi inte hade de. Så dom trodde vi flög ur bilen..
R.I.P. Fredrik Ström! alla saknar dig och kan inte fatta att detta är sant och att de ens har hänt, hoppas verkligen du har de bra där uppe, och du ska veta hur många som tänker & saknar dig. Detta känns förjävligt att vi klarade oss och inte du. Livet är bra orättvist! :'( ha de bra!! kan verkligen inte sluta gråta när jag tänker på allt! man bara tänker på vad man kunde gjort annorlunda så detta inte hänt.. men nu är älskad och saknad av många! vi ses snart igen.!! ♥
tänkte jag skulle berätta lite så slipper alla fråga hela tiden. Vi va påväg hem från hultsfred och dom skulle köra hem oss för vi skulle hem och sova. vaknade av att vi körde väldigt fort och att hela bilen sladdade till och vände sig om, och att jag hörde ljudet av hjulen som knisslade på vägen. sen att jag vaknade och låg på gräsmattan och de första jag gjorde va att röra tårna och fingrarna så jag inte hade blivit lam eller något liknande, och att jag va i chock. Jag försökte se mig om och se hur alla andra mådde. jag landade på rygg och kollade ovanför mig och där låg patricia, och såg att hon rörde sig och att hon. Bilen såg jag inte. Sen att jag försökte lugna ner mig och att crille kom och ambulanserna som försökte prata med mig och säga vart jag hade ont, och kände mig i huvet och att jag blödde och att jag hade ont i knäet. Sen fick jag panik och började gråta och skrika för jag inte hade fattat vad som hade hänt..
I ambulansen försökte gubben lugna ner mig och pratade med mig. sen när vi kom till sjukhuset så fick jag åka upp till röntgen och allt va som de skulle. ett korsband eller ledband hade gått av i knäet och bulor i huvet och ont från halva ryggen upp till huvet.
Dom sa att jag hade änglavakt för att jag har inte ett ända sår på mig förutom ett litet på ryggen och ett på rumpan. Men när jag skulle få av mig kläderna så hade jag masssor av glassplitter i kläderna så hade skurit upp händerna av allt glas. så de syns inget på mig förutom att jag haltar på mitt ben. Till skillnad från patricia. men de tar jag inte upp här. men de va värre med henne för hon och fidde satt på högersidan av bilen. Och hade vi haft bälte på oss hade de gått sämre för oss så de va ren tur att vi inte hade de. Så dom trodde vi flög ur bilen..
R.I.P. Fredrik Ström! alla saknar dig och kan inte fatta att detta är sant och att de ens har hänt, hoppas verkligen du har de bra där uppe, och du ska veta hur många som tänker & saknar dig. Detta känns förjävligt att vi klarade oss och inte du. Livet är bra orättvist! :'( ha de bra!! kan verkligen inte sluta gråta när jag tänker på allt! man bara tänker på vad man kunde gjort annorlunda så detta inte hänt.. men nu är älskad och saknad av många! vi ses snart igen.!! ♥
Kommentarer
Trackback
